EN BLOGG OM ULTRACYKLING

Spenderade förra helgen i Mullsjö med tjejerna i Subxx. Vardagen hemma innebär det cykling med 98% killar. Så helger och dagar när man får träffa likasinnade tjejer som också älskar att cykla är underbart! Som vanligt handlar helgen 95% om cykling, vad man gjort, vad som är på G, hur vi tränar, utbud av grupper, mål och framtidsplaner. Dom sista procenten utbyter vi en liten del annat. Men när man åker hem från en helg som denna inser man igen att man knappt vet vad dom andra tjejerna gör om dagarna, hur familjen ser ut och vad dom har för mer intressen än just att få cykla. 

Jag hann tyvärr inte ner till fredagens cykling. Men anlände till middagen. Några timmar ihop med tjejerna och fix av cykeln inför lördagens långpass. 170 km stod på lördagens schema och 60 på söndagen. Målet med denna helg var att köra ihop gruppen inför Tjejvättern. Vi brukar fördela vår- och höstläger på olika platser runt om i Sverige. Men då vi är många som bor inom samma område väljer vi att ibland lägga läger på ”okänd” ort. Denna helgen var ett sådant tillfälle. Men då man idag kan rita upp rutter enkelt via olika program är det inte några problem. Så att ingen hade Mullsjö som ”hemmavägar” märktes inte alls. Vi bodde bra på Mullsjö hotell som var väldigt prisvärt och med mycket god mat. En imponerande frukostbuffé där vi alla var mer än mätta och middagar som kändes mer som fina ”fin”-middagar än träningsläger. Att vi efter cyklingen kunde njuta av SPA var verkligen ett plus. 

Vädret var som vädret ska på våren. Man tror man är förberedd. Men sen står man ändå där och inser att man bara kollade in att det var en fet sol i väderappen. Inte att det på morgonen skulle kännas som -2… Men det var friskt minst sagt!! Blåsten börjar vi vänja oss vid. Och efter förra årets tjejvättern lärde vi oss att det är bra att träna på vind. Snitthastigheten gör sig inte rättvis efter dessa dagar. Vi tryckte bra i motvinden, men området är kuperat och helgens kantvind åt upp dom flesta. Det är i dessa väderförhållandena man märker skillnad på när man cyklar i könsblandade grupper där starka killar/män kan stå upp för vinden kontra när vi själva ska stå emot den. Jag tycker att JAG äts upp fort i vinden, men jämfört med tjejerna som är 15 cm kortare och snittar 50-55 kg så kan vi efter många mil i hård vind konstatera att det är brutal skillnad.

Men trots vind. VILKA DAGAR! Det är verkligen så kul att hänga med dessa tjejer. Vi har så kul ihop och jag är så tacksam att jag den där dagen 2019 ansökte till klubben. Att få cykla med starka tjejer, tjejer som kör snyggt, snabbt och säkert, det är så mycket värt. Det finns inga rundor där jag känner mig så säker som när jag kör med detta gäng. Nu kör vi på med träningen på egen hand, kanske att vi får några rundor med tjejerna i Östergötland. Sen står vi där i början på juni, taggade och redo att köra dom där 100 km.

Men innan dess…. På lördag vankas årets andra rando-runda. Jag har ju allt som oftast inte bara ett mål per säsong. Och så även dessa år. Kort och hårt blandas med lite lugnare men desto längre. Nu på lördag står 300 km på schemat. Det ska bli 20 grader varmt och sol. VÄRME med andra ord. Det är vi inte vana vid. Men ska bli så skönt. Och på tal om värme. Jag har anmält mig till ett nytt lopp där värmen verkligen kommer bli utmanande. Men mer om detta framöver :)

Hörs, hej!